Jag i mitt andra hem, på Bali

Min resa började en vårdag för länge sen

Jag minns det som igår. Jag hämtade posten, solen sken. Brevet fångade min uppmärksamhet, det kom från Skandinaviska Osteopatskolan. Inte visste jag då att det skulle så fundamentalt ändra min livskurs. Men det är ju så det ofta är - vi vet vilka steg vi ska ta för stunden, men inte var de leder.

När jag började utbildningen kändes det som att hoppa från förskolan till universitetet. Jag blev med ens varse att jag hade noll koll på min egen kropp. Idag kan jag se att det var en av många traumasymtom jag själv hade. Jag hade en bra uppväxt, men som många från den generationen hade mina föräldrar mer kontakt med sina intellekt än sina kroppar. Så jag lärde mig tidigt att ta beslut med huvudet, "göra det rätta," och sen kämpa igenom dem. Och det var genom min envishet jag tog mig igenom utbildningen och kom ut på andra sidan 2004 som den yngsta Osteopaten i Europa, bara 21 år gammal, nöjd, men väldigt utmattad.

Jag är så tacksam att jag idag lever som en mer integrerad människa, i kontakt med mina egna behov och min egen kropp. Jag har en mycket djupare kompass för att kunna veta vad som är min inutition, min rädsla, mina tankar, mina mönster och hur jag kan hitta den tysta platsen inuti, från vilken så mycket insikt och vägledning kommer. Det är mycket tack vare osteopatin, mina kunder, den vishet deras kroppar delat med sig av och andningsterapin som jag är där jag är nu. Och det är sedan den känslan som jag vidarebefordrar i kontakten med mina klienter. Därför är min terapeutgärning också mitt kall i livet.

För att säkerställa en trygg och säker traumabehandling för dig, omger jag mig med följande organisationer och arbetsplatser för att växa och stöttas på jobbet.